Gör 4 forskare större nytta än 5 NGO:s?

Vilka är det som styr utvecklingen? Vilka är ”de goda krafterna”? Och vilka tror vi kan har de bästa förutsättningarna att hitta lösningarna på världens stora problem? Är det experterna/vetenskapsmännen, de enskilda organisationerna , politikerna eller journalisterna som kan klara denna utmaning? 

Det var huvudfrågan på Global bar den 25 mars. Inbjudna att debattera denna delikata fråga var Anders Wilhelmsson, professor på KTH, Sverker Sörlin, miljöhistoriker och professor på KTH samt Ann Svensén, chef för policy, opinion och påverkan på Riksförbundet för Sexuell upplysning, RFSU. Samtalet leddes som brukligt av David Isaksson, Global Reporting.

Diskussionen inleddes med en fråga kring Peepoo, en mobil toalett som utvecklats av Anders Wilhelmsson.  Den består av två biologiskt nedbrytbara plastpåsar, och är i första hand anpassad för kvinnor

- Att prata bajs är inte lika enkelt som att prata vatten, konstaterade han.

- Sanitetsfrågor är generellt väldigt lågt prioriterade och svåra att lyfta fram. Det är mycket enklare att föreställa sig vatten på ett trevligt sätt, och att diskutera bra lösningar.  

- Men jag är väldigt stolt över att få vara med och lyfta fram frågan som ingen vill tala om. Och det tar tid att föra upp den på agendan.

Peepoo-toaletten är en bra och hygienisk lösning, förklarade Anders Wilhelmsson.  

- Män kan göra sina behov utomhus, men det är svårare för kvinnor, av fler skäl. Bland annat på grund av risken att bli våldtagen! 

Det var när han arbetade med stadsutvecklingsfrågor som man kom på idén med Peepoo. Anders Wilhelmsson är arkitekt och har arbetat mycket med ”smarta lösningar” på boendeproblem för människor som lever i fattigdom. I jobbet har ingått många resor till slumområden världen runt. 

- Under en sådan resa samtalade jag med några kvinnor, och de fick mig att tänka om på många punkter, berättade han. 

Kvinnorna hade sagt till honom att ”vi behöver inga arkitekter” utan hjälp med frågor som berörde deras näraliggande vardag – främst saniteten som var katastrofal i området där de bodde. Detta blev upprinnelsen till arbetet med att utveckla en enkel, mobil toalettlösning. 

På frågan om hur Peepoo hade blivit mottagen av den svenska biståndsbranschen. svarade Anders lite sorgset att de inte hade visat någon större entusiasm. Däremot hade han fått ett mycket positivt gensvar från biståndsorganisationer i både Tyskland och Holland.

Peepoo har också lanserats på den öppna marknaden. Flopp eller en sucée?

- Det har gått bra, förklarade Anders Wilhelmsson. I områden där Peepoo har prövats har den accepterats av de allra flesta, upp till 90 procent, inom bara två veckor. I Haiti var efterfrågan så stor att leverantören knappt kunde klara alla beställningar!

Så hade turen kommit till Ann Svensén. Vad gör en organisation som RFSU idag? Behövs den överhuvudtaget, undrade David Isaksson.

- Vi behövs även idag, menade Ann Svensén. 

- Problemet är att vi som jobbar med utvecklingsfrågor inte samarbetar. Organisationsvärlden och forskningsvärlden lever alldeles för isolerade från varandra. Det behövs samverkan på alla nivåer!

Det är lika svårt att diskutera sexualitet som sanitet, fortsatte hon. 

- Det är tabu i många länder att tala om sexuella rättigheter, likaså om sanitetsfrågor. Det gäller särskilt när det handlar om kvinnor och kvinnors rättigheter. 

 - Både som forskare och i organisationsvärlden sitter vi i våra egna boxar. Vi behöver ha kontakt! Eftersom både sexualitet och sanitet är frågor som är tabubelagda bör vi samarbeta och hjälpa varandra för att få igång en öppen diskussion! 

Första frågan till miljöhistorikern Sverker Sörlin gällde hur samarbetet mellan forskare, politiker och biståndsorganisationer fungerar. 

Han förklarade att hans bild av biståndsorganisationerna är att de ofta ligger i framkant när det gäller att till sig ny kunskap. En förklaring kan vara att det ofta är relativt unga människor som arbetar inom de här organisationerna.

När det gällde kvällens huvudtema om vem som avgör utvecklingen, politiker, forskare eller biståndsorganisationerna, så valde han att problematisera frågeställningen. Det handlar om ett samspel mellan forskning och politiska beslut och anammandet av nya rön av biståndsorganisationer och andra aktörer. Han tog Peepoo som ett exempel.
- Peepoo är en raffinerad lösning och förefaller bokstavligen skitbra. 

- Men om man granskar varför det i vissa delar av världen finns förhållandevis många toaletter så kommer man fram till att dessa länder oftast har en hälsovårdsstadga.  Utan en sådan stadga hade det inte blivit mycket toaletter byggda! Det finns alltså en relation mellan policy och vad som är tillgängligt inom tekniken.

- Anders skitbra uppfinnig är alltså en nödlösning, sammanfattade Sverker Sörlin sitt resonemang. För att vi verkligen ska bli kvitt med sanitetsproblemet så behövs det strukturella förändringar, som hälsovårdsstadga. Och i det sammanhanget har både tekniken och politiken sina olika roller.

- Under mellankrigstiden började vi att använda tandborstar, och samtidigt växte folktandvården fram. Man kan säga att politiken och produkterna förstärkte varandra för ett gemensamt mål - bättre hälsa. 

- Det är sådan symbios som behövs mellan forskningsvärlden och organisationsväsendet för att effektivisera biståndet och utvecklingsarbetet.

Hur många av er i publiken jobbar med bistånd, frågade David Isaksson? Hur många av er har haft kontakt med tekniska forskare på KTH eller liknande forskningsinstitut? 

Svaret blev inte helt överraskade – väldigt få.  

Men att döma av stämningen på denna Global bar kommer detta samarbete att förbättras betydligt. Panel och publik var överens om att alla vinner på en bättre kommunikation mellan forskare, politiker och biståndsorganisationer.  Vad som verkligen sker kan bli ett ämne för en framtida Global bar…

/Samuel Coil